De blev mottagna vid den landade farkosten av ett ljusväsen som var två och en halv meter. En bit ifrån dem väntade fler. Alla var raka, mycket praktfulla och med stolt hållning. Kanske kunde man också säga att de var för respektingivande och övermäktiga för ett jordiskt medvetande. Utstrålningen från dem var mycket, mycket stark, klar och ren. Kärleken riktigt lyste ur dem, en k:;rlek som var till för allt och alla i deras närhet. Intelligens, förståelse, mjukhet och styrka blandades i dem. Men mest av allt syntes glädjen. Glädjen lyste ur deras ögon, trots att det fanns ett lite allvarsamt uttryck på deras läppar. Detta uttryck fanns där eftersom de kände av de negativa vibrationer som Channie hade med sig från Jorden. Hennes aura gav en dålig utstrålning, mycket på grund av att hon kommit dit direkt från Jorden, utan rening. De var känsliga nog att ur hennes aura och vibrationer utläsa Jordens förtvivlan, nöd och sorg, men också oförståelse inför livet, döden och kärleken. Våldet som gick att utläsa skrämde dem, eftersom de på denna plats aldrig haft något våld. De var människolika, men utstrålningen hos dem var så stark att den delvis suddade ut deras egna konturer. Det som gick att se, var dock skönheten själv. Perfektion och fulländning är bara tomma ord, de hade passerat den fasen och nått ännu högre än så. Deras hud var svagt ljusblå. Håret var vitt eller ljust brunt. Ögonen var ljust grå, gula, klarblå eller mörkt sammetsbruna. Inga andra ögonfärger än dessa förekom.

bildet er sammensatt fra GILBERT WILLIAMS vakre kosmiske, visjonære kunst, og altså ikke hentet fra boken. Bilder av høyeredimensjonelle vesener med aurafeltets innstråling som skapende illusjonen av vinger. Men da disse vesener tankemessig kan materialisere seg overalt innen gitte frekvensplan, har de ikke behov for virkelige  fysiske vinger slik som fugler for å skape aerodymamisk løft.

De bar namn av vibrationsspråk och uttalade dem högt. Namn som hade förändrats med dem, då de själva utvecklats till ljusväsen. Ljuset kom mestadels ut från huvudet vid kronchakrat, och hjärttrakten på dem. Eftersom ljuset från hjärtat skulle ha kommit ut framåt och bländat, slöt de detta ljus till en del. De lät istället detta ljus sprida sig fritt bakåt, ut genom ryggen i hjärthöjd. Detta gjorde att det uppstod enorma formationer bakom dem, på deras ryggar. Av ljuset som skimrade mest i vitt, men även bar andra färger, bildades "vingar". Detta gjorde att de kom att likna det människan ibland kallar änglar. Energivingarna av ljus böljade och rörde sig stilla och majestätiskt fram och åter.